nannagoofy.blogg.se

okej egentligen så har jag nog redan bestämt mig! Fast jag ska höra med pappa vilken som är tillgängligast i förhållande till prisskillnaden. Min pappa är i U.S.A i detta nu och eftersom det är billigare att köpa kläder (särskilt jeans) där så ska han köpa hem till mig. Okej jag låter som värsta snobben och det kanske jag är :P men om jag hade FÅTT FÖLJA MED HADE PAPPA SLUPPIT ATT GÅ I AFFÄRER (vilket han och de flesta i den generationen hatar)! Nä men jag ska inte säga så, jag har Världens bästa pappa! Han tänker gå in i affären och slösa så mycket pengar på mig. och Hör ni det? ALLA I SVERIGE HAR INTE RÅD ATT KÖPA MÄRKESKLÄDER TILL VARDAGS BRUK! så det känns mycket bättre. är det bara jag som känner mig pressad när det gäller sånt? vad man har på sig? jag vill känna mig trygg för den jag är och jag ska inte bry mig om vad andra tycker osv. men sånt är svårt. om man ser det såhär: Alla människor vill passa in/bli accepterad, samtidigt som vi vill få uppmärksamhet och utmärkelse för att vi är speciellt bra på något, men om vi ska passa in och bli accepterade då måste vi vara som alla andra. Vi kan inte få både och utan att inte bli accepterade. för vad skulle alla andra säga om en kändis inte har det nyaste, märkeskläder och ditt och datt?nä men vad vet jag. det jag vill säga är. om jag skulle vara den jag var och skulle säga det jag ville säga och bete mig som jag kände mig, om jag skulle visa mina känslor utan att hålla tillbaka skulle jag bli jobbig, därför visar jag inte mina känslor, jag är rädd att det ska bli för intensivt. jag jobbar på att slappna av lite och våga släppa lite på mitt skydd. det är svårt att förklara hur jag menar så jag sammanfattar i slutet när jag har fått ur mig det. alla vill passa in och bli accepterade för sig själva, att folk tycker om än och ger än bekräftelse. men det är det, en person tycker bäst om sig själv i hela världen och därför tycker alla om personer som mest liknar oss själva. och vi vill att folk ska gilla oss och bekräfta oss och därför härmar vi dom som vi vill ska tycka om oss eftersom vi vill bli accepterade och alla gillar sig själv. grejen är att om en person är som en person för att den ska gilla person 2 så är det en 3dje person som härmar den andra personen och den andra personen härmar den tillbaka men den första personen är inte alls som den tredje personen och känner sig utanför så han härmar person 2 och 3. då kommer person 4 som oxå vill att dom ska acceptera honom och då härmar han också de andra och dom härmar hans tolkning av dom och så fortsätter det. Egentligen så är alla något som dom inte är dom är något som dom tror att alla andra är som inte heller e dem de är. Det som jag tror har hänt i samhället är att vi inte inser att vi härmar något och att sättet en person beter sig är en spegel av hur du beter dig men att man inte fattar det eftersom att man inte är sig själv utan försöker att få alla att gilla än för att passa in. okej det låter helt jätte knäppt men det är ju en teori, kanske inte helt korrekt slutsats men en del av sanningens många perspektiv.
//Goofy