Vem orkar med någon som jag?

Jag har seriöst inga vänner. Alla goda vänner är borta, vi har tappat kontakten! Om jag vill göra något med någon är det jag som måste ringa jag måste böna och be för att någon ska vara med mig! Och sen när jag har fått för mig att vi är vänner och stödjer varandra då visar det sig att dom är "vän" med mig på sina vilkor, dom tänker bara på sig själva det är bara dom som räknas det är bara om dom får något ut av det men mig, mig är det aldrig någon som tröstar eller ger förståndiga råd och som alltid är bered att ställa upp för mig! Jaja nu tänker jag bara på migsjälv! Jag tänker bara på att jag ska ha roligt. Jo jag kanske gör det men jag håller inne med mina tankar med mina kännslor med mina åsikter, vadårå? det är ju ändå ingen som lyssnar och om jag säger något då är det fel och man tar mig för givet som om jag aldrig själv har varit med om att känna på ett visst sätt eller varit med om en händelse. dom vet bäst i alla lägen medan dom bråkar om hur en kompis beter sig och brusar upp sig kan jag se vart det kommer att leda men det är lika bra att inte säga något vem bryr sig om nanna? hon är ju livlinan hon är den dära som vi kan komma och klaga hos hon är den där korkade tjejen som jag vänder mig till när något har hänt. hon är den som man inte har någon respekt för över huvud taget. Dom frågar aldrig hur jag mår. när jag ser att det är något som är fel så frågar jag och dom svarar att allt är bra med en sån där röst som tyder på att det inte är så bra ialla fall! jag ska minnsan inte bry mig om dom, nästa gång dom ser ledsna ut och kommer till mig krypandes då blir det inte något mer krypande och blickar som oj oj oj det är så synd om mig och jag vill att du ska trösta mig men det kommer inte att gå för jag är omöjlig och sen när allt är bra så är jag den där man tittar ned på med förakt och tror att man kan hunsa mig! Jag är vigtig min åsigt spelar roll och jag brukar vara mer lugn men nu har det här gått på ett tag och nu har det tränkt in i mig och sårat mig och det klarar jag inte längre.
dom behöver inte mig och jag behöver inte dom jag ska inte bry mig om dom dom förtjänar inte mig som vän, jag har respekt för dom men dom har för fasiken inte någon jävla respekt för mig särsilt den där dryga lilla grisen som tror att han kan tillrättavisa någon som är äldre och har erfarenhet av situationen som dom lägger sig i den där lilla grisen som är stor och fet för att vara en gris är ju på gränsen till mobbare!!! Om jag inte var så förstondig och inte visste bättre skulle jag smälla till honnom så att dom lösa skruvarna skruvades fast, fast det kan man ju inte begara av en lite smäll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0